invisible world

Nu är det fyra månader kvar till Stockholm Maraton. Det börjar närma sig och jag känner mig i bra form. Börjar få rutin på de långa passen som jag kör varje helg sedan årets början.

Vi är ett gäng som samlas i Skatås för att springa mellan 15 - 20 km. De som vill får alltid springa längre/kortare.

Idag fick jag ihop 22.3 km. Efter passet är man skönt trött och bara njuter över att fått varit ute i drygt 2 timmar.
De som inte springar har nog svårt att förstå känslan :)

I helgen är min fru på mässa/konferens med jobbet. Det är skönt att ha lägenheten för sig själv och bara njuta av stillheten och lugnet. Det är jätteviktigt att få egen tid också.

Imorgon bär det av till gymet.  Hej vad det går bra med all träning nu. Börjar dock känna mig lite trött i musklerna så nästa vecka blir lite lugnare.

Tänk att när man oroar sig för nåt så går dagarna hur fort som helst.

Det känns alltid så osäkert när man är hos banken för att låna pengar. Trots att vi har fasta och trygga anställningar, inga dyra avbetalningar, skötsamma enkla människor så är det jättesvårt att låna pengar.
Ibland känner man att det bästa kanske hade varit att delta i Lyxfällan.

Så nu när vi hade bokat ett besök hos banken för ett adoptionslån hade jag känslan av att det skulle kunnat sluta hur som helst. Vi försökte tänka strategiskt och boka tid hos en kvinna som kanske har större känsla för det här med adoption.

Efter sjukt nervösa minuter med utfrågning om vår ekonomi fick vi ett positivt besked. Hade vi fått ett nej, vet jag inte vad som hade hänt. Tagit ett dyrt SMS- lån kanske. Vi hade hur som helst inte kunnat stanna här  . . .

Nu är allt ordnat för att den lilla ska kunna få det bästa.


Tror ni jag blir en bra pappa?

Äntligen har vi samlat ihop våra dokument som ligger till grund för ansökningshandlingarna som skickas till Colombia.

Notarius Publicus har bestyrkt vissa dokument och det tog drygt en vecka för att få klart efter förtydliganden om att det är brådskande. Ett par samtal och stämplar senare och 1 200 kr fattigare var allt klart.

Nu ligger handlingarna hos Adoptionscentrum för en sista kontroll innan de skickas iväg till Sydamerika. Skönt
Vi kan inte göra så mycket mer utan att vänta. Allt ligger utom vår påverkan nu vilket både är skönt och lite skrämmande. Att vänta har vi så mycket rutin på så det borde inte blir några problem.

Den genomsnittliga väntetiden är ungefär 5 månader. Men det kan ta kortare respektive längre tid.

Shit, tänk att jag snart ska bli pappa. Tanken svindlar :)

 

 

 

Är inte så värst aktiv på bloggen numera. Tänkte dela med mig av sammanställningar av min träning för årets första veckor.

Det har känts riktigt bra. Veckan som är nu kommer det bli mer fokus på löpning. Hoppas kunna få ihop 60 km löpning innan veckan är slut.



Sammanställning: V 1


Antal träningspass: 16 st

Total tid: 443 min


Löpning:

Antal löppass: 3

Sträcka: 35.45 km

Total tid: 148 min



Sammanställning: V 2

Antal träningspass: 15 st

Total tid: 417 min


Löpning:

Antal löppass: 5

Sträcka: 48.09 km

Total tid: 245 min



Sammanställning: V 3

Antal träningspass: 14 st

Total tid: 398 min


Löpning:

Antal löppass: 4

Sträcka: 42.42 km

Total tid: 226 min

Det har varit mycket den senaste tiden både med jobbet, adoptionen och träningen.

När det gäller adoptionen så har vi samlat ihop alla ansökningshandlingar som ska skickas till Colombia.
Just nu är de hos Notarius Publicus som ska bestyrka vissa av handlingarna. Därefter skickas de för översättning.
I slutet av februari hoppas vi att allt är klart för den "riktiga" väntan på barnbeskedet. Genomsnittstiden förra året var drygt 5 månader. Det betyder att någon gång i juni/juli så kanske de ringer och berättar att vi blivit föräldrar till en liten :)

De senaste två veckorna har jag och min efterträdare på mitt förra jobb arbetat ihop. Jag har försökt sätta in henne i arbetsuppgifterna och alla system. Det har varit mycket arbete med att byta lösenord och få alla behörigheter.

Imorgon börjar jag på min nya arbetsplats. Nya arbetskamrater och en del nya rutiner. Kommer sitta centralt med alla lockelser det innebär med lunch- och kaffeställen :)

Träningen fortsätter som vanligt. Det går riktigt bra och det har blivit en del löpning på slutet. Det viktiga just nu är att inte bli sjuk. Det skulle innebära att jag tappar en del träning och inspiration. Så jag försöker förebygga med att tvätta händerna noggrant, äta lite extra c-vitamin och andra antioxidanter.


Nu vet ni att jag lever och mår gott ;)

Börjar tappa lusten för att blogga. Det ger mig inte så mycket längre. Känns bara som en press att skriva inlägg.  Samtidigt vill jag hålla kontakten med några av er läsare. Ni vet säkert vilka ni är.

Vill även i fortsättningen veta hur era liv är och kommer att bli framöver. Ni har blivit som goda vänner även fast jag aldrig har träffat er :)

Jag har lovat Fifi att vi ska ta en promenad i skogen med våra kommande barn. Har lovat Art by Tina att jag jag se någon av hennes utställningar.

Vad säger ni kära läsare - har jag fortfarande nåt intressant att berätta?

Nyårsafton blev en lugn historia. Precis som det ska vara för en kille i min ålder (förresten, vid vilken ålder kan man sluta kalla sig kille?)

På förmiddagen körde jag ett långpass på 14 km. Var lite trött i benen efter gymet på onsdagen.

Senare på kvällen åkte vi till en kompis kompis på tapasmiddag och lite dricka. Det var andra gången jag träffade värdinnan. Första gången var för drygt 4 år sedan och det var på min frus och min första fest tillsammans.
Minns att jag efter typ 30 minuter gick in på toaletten. Skickade ett sms till en gammal vän ... skrev följande "vad i helvete gör jag på den här festen?"

Det var bara en massa rockers och farliga tjejer och killar :) Inte min typ av kompisar direkt - inte då i alla fall.
Jag gillade mer tjejer som gick med armväskan på armen och handlade på NK.

Nu ett par år senare älskar jag min frus kompisar av hela mitt hjärta. Bättre vänner och trevligare tjejer/killar kan jag inte tänka mig.

Tapasmiddagen var supergod. Lagomt mycket alkohol och vi var hemma i bra tid. Dagen efter blev inte förstörd som det kunde bli förr i tiden.


Tänk vad livet förändras!


Vad gjorde ni på nyår?

För många veckor sedan lovade jag er att jag skulle skicka ett brev till min biologiska pappa. Det blev aldrig av den gången.

I helgen tog jag mod till mig och skickade ett brev. Jag postade det igår och om postgången har gjort sitt har han fått mitt brev idag. På ett sätt är jag sjukt nervös medan en annan del av mig inte funderar så mycket på det.

Vi får se om det blir ett svar tillbaka. Jag vill ha någon form av kontakt men jag vill ändå, som det känns nu, att den ska vara på behörigt avstånd. Vi kommer troligtvis aldrig bli bästa kompisar och definitivt aldrig min pappa.
Nånstans önskar jag väl att kontakten kanske är nångång i månaden eller så.

Innerst inne är det nog så att jag vill ha svar. Svar på varför han valde att lämna mig när jag endast var ett par månader gammal. Vad för ont hade jag gjort?

Kommer jag någonsin bli nöjd med de svar jag får - om jag nu överhuvudtaget får svar. Har jag rätt att kräva det?
Blir jag en lyckligare människa om jag får rätt/fel svar?

Ett första steg är taget. Mot vad? Jag vet inte än. Kanske det bara var dumt efter i princip 36 års tystnad.

Igår var det en vilodag från träningen.

Istället blev att köpa de sista julklapparna. Visst var det mycket folk på stan men inte på långa vägar så mycket som förväntat med tanke på julruschens sista dagar och lön. 

Skönt att jag redan tidigare bestämt vilka julklappar som ska köpas. Då är det bara att gå till rätt affär och köpa det man ska.

Idag jobbar jag halvdag. Har några få inköp kvar inför julafton imorgon. Hoppas kunna komma hem i tid för att träna i dagsljus. Det känns väldigt lyxigt att kunna ge sig ut på en löptur i dagsljus under den här årstiden.

 

Tisdagens träning: stretch

Stretch: 15 min

Igår var vi på Lisebergs julmarknad. Efter ett par minuter började snön falla. Stora härliga vita flingor föll från himlen. Det var helt underbart. Nu hoppas jag att snön inte smälter innan jul.

Som vanligt var jag tvungen att testa min lycka på alla hjul. Testade Tobleronehjulet men 15 kronor fick räcka.
Ingen vinst. Gick vidare till Alladinhjulet där jag vann stjärnvinsten förra året. Det var en jättelik Alladinask med 6 stycken askar i. De blev perfekta gå-bort-presenter resten av julhelgen :)

Satsade sammanlagt 25 kronor på Alladinhjulet ... Var på väg att ge upp men satsade den sista 5-kronan.
Pling och displayen visade stjärnvinst vilket är en jättelika Alladinask :)
Nu har jag choklad så det räcker och blir över.


Det verkar som det har ordnar sig med jobbet. Hon som var vikarie på tjänsten innan jag började var fortfarande arbetslös och hon ville jättegärna börja jobba igen. Kan inte bli bättre. Hon känner till jobbet och kan ta över omgående. Så skönt att det ordnat sig. Nu kan jag slappna av igen ...

Det nya jobbet gav mig klartecken att allt var OK. Det innebär att det inte blir några problem för min provanställning om jag behöver åka iväg till Colombia under mina första 6 månader. De ansåg att vänta barn är en naturlig del i livet.

Skulle vara surt att behöva bli arbetslös. Jag har en tillsvidareanställning och det nya jobbet är också tillsvidare.
Så det har jag inte haft någon lust med att äventyra.

Meddelade min arbetsledare igår om situationen. Min chef var inte där men hon blev kontaktat på direkten.
Idag väntar jag med spänning på vad chefen ska säga.

Har som sagt 3 månaders uppsägning och det nya jobbet har ett krav att jag kan börja 17 januari. Annars måste de gå vidare med nästa person på listan. De behöver få ett besked senast idag . . .


Samtidigt är samling av papper ska skickas till Colombia - det är med nya jobbet - julklappar -
Ovanpå det ska jag kunna sköta mitt jobb också. Det som jag har :)
Känns som det är mycket nu

I fredags blev jag erbjuden jobbet. Fantastiskt kul! Blev erbjuden en lön som ligger nästan 2000 kr över den jag har nu. Får 6 fler semesterdagar ett större friskvårdsbidrag och fler möjligheter till kompetensutveckling.

Nu borde allt vara hur bra som helst. Istället finns det plats för några men . . .

Nästa år får jag den stora möjligheten att resa till Colombia och bli förälder till ett adoptivbarn. Det innebär att jag kommer vara bortrest någonstans mellan 5 - 9 veckor beroende stad/barnhem i Colombia som vi får besked om.

Jag kommer att få börja med en provanställning på 6 månader. Skulle jag berätta om min resa efter det att anställningsavtalet är undertecknat kanske jag riskerar att bli uppsagd. Inte som en direkt följd av att jag kommer resa iväg (för det kanske är olagligt att säga upp någon på grund av det) utan för anledningar som att jag inte passar in i gruppen eller inte gör ett tillräckligt bra jobb.

Skulle de då avsluta min anställning kommer jag bli arbetslös och det kanske inte är den bästa lösningen.

Därför bestämde jag mig idag för att meddela min nya arbetsgivare om den livssituation jag befinner mig.
Förhoppningsvis har de förståelse för det och anställer mig för att de tror jag var och är den person som kommer att utföra det bästa jobbet.

Inte nog med detta. Min nya arbetsgivare har sagt att jag måste inställa mig hos dom senast i mitten av januari. Går inte det att lösa måste de erbjuda jobbet till någon annan.
Jag har 3 månaders uppsägningstid och vill min inte min nuvarande chef inte hitta en lösning på detta så kan jag säga tack för kaffet till jobbet.

Hur kul kan det vara för min nuvarande chef att veta att jag söker mig bort från arbetsplatsen? Tyvärr finns ingen möjlighet för min chef att erbjuda mig högre lön eller andra förbättrade villkor. Så ser anställningsvillkoren ut . . .
Lite komplicerat för att skriva om det här

Gjorde jag rätt som redan nu berättade om den situation jag befinner mig i? Hoppas på besked imorgon


Dagens träning: gym, spinning och stretch

Gym: 45 min

Spinning: 45 min

Stretch: 15 min

Måndagar har blivit min nya vilodag. Det innebär att jag inte brukar gå till gymmet eller ta mig en löptur.
Fast ofta brukar det bli lite styrka hemma. Situps, armhävningar och lite dips tar ju inte kroppen skada av :)

Igår var ett undantag från allt. Det blev bara lite stretch. Så idag längtar jag ut till träningen igen.

Kylan är inget problem. Om temperaturen inte sjunker under - 15 grader brukar det inte vara några problem att vara ute och springa. Det är bara att ta på sig understället under löpartightsen innan jag ger mig ut.

I Metro har det dom senaste dagarna varit inlägg om män och strumpbyxor. Ett flertal insändare från killar som säger sig använda strumpbyxor istället för långkalsonger när kylan tränger sig på.

Vad tror ni tjejer - skulle ni vilja se er kille använda strumpbyxor under sina jeans när det är kallt ute. Eller så kanske han vill springa runt hemma och mysa i sina svarta, färgglada, ribbstickade strumpisar istället för att använda mysbyxor och tofflor.

Oavsett om det är bekvämt eller inte så där går gränsen för mig. Ett vanligt underställ funkar för mig




Träning 29/11: stretch

Stretch: 15 min

I helgen har vi bakat och fixat inför första advent. Brukar ha som tradition att vänner får komma och baka pepparkakor och lussebullar. Det brukar vara uppskattat, särskilt av barnen.

Vi har väldigt sparsamt med julpynt hemma. Visserligen gillar jag det mesta som hör julen till men kan inte rå för för att jag tycker allt pyntande går till överdrift samt att sakerna inte alltid är de vackraste.

Det viktigaste för en hög julfaktor är att det finns snö. Vilken tur att det redan nu är snö och ett par grader kallt. Hoppas vädret håller i sig till mitten av mars då våren får komma lite smått.


Brukar ni fira första advent?

Mozartkulor och Bountybars

 

Efter allt bakande och fixande med hemma latte och en sockerchock utan dess like behövde jag rensa både kropp och själ. Hade längtat hela dagen efter att få ge mig ut och träna. Det blev 8 km i ett vintrigt landskap och med lagom temperatur.



Söndagens träning: löpning och stretch

löpning:

sträcka: 8,1 km
tid: 40.08
tempo: 4.57 min/km

stretch: 15 min

Igår var jag på en jobbintervju. Nu igen tänker ni. Ja det börjar nästan kännas som en vana nu :)

Det förra jobbet jag sökte fick jag inte. Kanske var lika bra eftersom det är det här jobbet som jag är ämnad för.
Kändes mycket bättre på den här intervjun. Kommer sitta i jättefräscha lokaler, träffa mycket folk, bättre villkor med högre lön och fler semesterdagar än vad jag har nu.

Kan faktiskt inte bli bättre. Nu håller ni väl tummarna?

Idag har jag provat ut en bettskena. Fick reda på att mina kräkreflexer funkar fint :) 

Jag ska få en blå skena så att jag inte förväxlar den med min frus skena. Vilket sexigt par vi kommer att bli.
Undrar om det funkar att hångla om vi båda har bettskenorna på.

Vad jag vet har jag aldrig haft problem med gnisslande tänder. Ingen huvudvärk eller ont i käkarna har bekymrat mig. Men vid senaste besöket berättade tandläkaren att jag hade problem med nedslitna tuggytor och att små, små flisor gått sönder från framtänderna.

Eftersom jag hade en del insamlade poäng så kommer jag endast att få betala halva priset, 1 700 kr.

Inget kommer gratis. Dörrar stängs hela tiden.

Först inser vi att våra kroppar inte duger till att få biologiska barn. Tack för den!

Vi söker läkare för att få hjälp med IVF. Män och kvinnor i vita rockar lovar att allt kommer gå jättebra.
Det går inte bra. Det fungerar inte ens sådär halvbra. Inte ens dåligt utan det går helt åt helvete dåligt.
Inget ägg blir befruktat. Tre försök och en massa tårar och ilska senare bestämmer vi oss för adoption.

Hemutredaren för adoption anser att vi inte sörjt klart efter IVF. Dessutom bor vi alldeles för litet. Att vi bor i en fantastisk miljö spelar mindre roll. Utredaren hade hellre sett att vi bott något större och i en betongförort.
Ytterligare en dörr stängs.

Det går sakta framåt. Vi blev godkända för att ta emot adoptivfamilj.
Gör ett första besök hos banken för att diskutera adoptionslån. Bankkvinnan säger att vi knappt har några lån och att det inte ska vara några problem med adoptionen.

Igår var vi hos banken igen. Nu var det tvärstopp. Detta trots att vår ekonomi är bättre eftersom vi sålt bilen och kunnat lägga undan pengar. De vill inte låna oss pengarna.


Hela världen vill tala om för oss att barn är något vi kan glömma. Dörrar stängs hela tiden och vi får verkligen kämpa. Inget kommer gratis utan det är ständiga stopp under resans gång.



Undrar om det verkligen blir vår tur?

Gick till vårdcentralen igår kväll. Beskrev att jag var täppt och tjock i näsan och har ont ovanför ögonen.
Doktorn lyssnade lite på lungorna och kikade i halsen. Sedan skrev han ut penicillin mot bihåleinflammation.

Vad ska man säga om detta? Jag gick till doktorn och diagnosticerade mig själv, dessutom kostade det pengar :)

Tänker ta mig en tur till apoteket på lunchen för att hämta ut min kur. Enligt doktorn var det inga problem att träna. Så därför kommer jag ta mig en kortare löptur på lördag. Det ska bli fantastiskt skönt att komma ut igen.

Den här gången ska jag försöka hålla mig frisk i ett par månader.

 

 

 

Jag har aldrig gillat Zlatan. Det är en stor egoist som personifierar den moderna fotbollen och dess girighet. Han blev inte mer älskvärd i mina ögon efter överfallet på Materazzi i gårdagens Milanoderby som Inter tyvärr förlorade

Det är inget som går lätt när det gäller adoptionen. Varje liten sak är en kamp vilket resulterar i allt fördröjs.

Senaste uppdateringen är som följer. När vi gjorde vår hemutredning så visste vi att Colombia kräver att särskilda delar ska vara med i en hemutredning därför vad vi att vår utredare skulle utgå från detta.

Vi är nu framme då vi ska samla ihop papper som ska översättas och stämplas för att sedan skickas till Colombia.
Enligt vår handläggare på adoptionscentrum saknades vissa delar i hemutredningen för att Colombia ska godkänna den. Hellre att det är mycket text än att det är kort och koncist.

Vi ringde upp vår hemutredare och berättade hur det låg till. Inte ska ni tro att vi fick höra att det var kul att vi var framme i kön och skulle få bli föräldrar snart. Istället var det pust, stön och stånk. Men det här går inte tyckte hon.
Eftersom det är så omfattande delar som ska kompletteras så måste det upp i nämnden igen för ett nytt beslut och det går inte eftersom vi redan är godkända.

Herregud, det behöver inte gå upp i nämnden igen. Det räcker med att det kompletteras till vår hemutredning sa vi.
Men, men ... pust, stön och stånk igen.

Förhoppningsvis har handläggaren på adoptionscentrum och hemutredaren varit i kontakt med varandra under fredagen.

Det är för fan hemutredaren som inte gjort sitt jobb riktigt men det blir ändå vi som drabbas. Vi får se hur lång tid det här ska ta.

Vi ska nog räkna med ytterligare problem och att saker ska dras i långbänk innan vi är hemma med vårt barn.