invisible world

Det har varit en bra träningsvecka. Torsdagens morgonlöpning var däremot ingen höjdare. Var fruktansvärt trög och hade svårt att få en rytm i löpningen.

Höjdpunkten på veckans löpning var långpasset i Skatås. Fick ihop 22.3 km. Hoppas kunna lägga till 1-2 km
varje helg tills jag nåt 30 - 34 km. Som det känns nu kan det bli ett roligt maraton i slutet av maj.

Nästa vecka blir det färre löppass men jag hoppas ändå kunna få ihop 4 mil.

Så här såg min träningsvecka ut;


Sammanställning: V 4


Antal träningspass: 15 st

Total tid: 503 min


Löpning:

Antal löppass: 7

Sträcka: 55.75 km

Total tid: 288 min

Nu är det fyra månader kvar till Stockholm Maraton. Det börjar närma sig och jag känner mig i bra form. Börjar få rutin på de långa passen som jag kör varje helg sedan årets början.

Vi är ett gäng som samlas i Skatås för att springa mellan 15 - 20 km. De som vill får alltid springa längre/kortare.

Idag fick jag ihop 22.3 km. Efter passet är man skönt trött och bara njuter över att fått varit ute i drygt 2 timmar.
De som inte springar har nog svårt att förstå känslan :)

I helgen är min fru på mässa/konferens med jobbet. Det är skönt att ha lägenheten för sig själv och bara njuta av stillheten och lugnet. Det är jätteviktigt att få egen tid också.

Imorgon bär det av till gymet.  Hej vad det går bra med all träning nu. Börjar dock känna mig lite trött i musklerna så nästa vecka blir lite lugnare.

Tänk att när man oroar sig för nåt så går dagarna hur fort som helst.

Det känns alltid så osäkert när man är hos banken för att låna pengar. Trots att vi har fasta och trygga anställningar, inga dyra avbetalningar, skötsamma enkla människor så är det jättesvårt att låna pengar.
Ibland känner man att det bästa kanske hade varit att delta i Lyxfällan.

Så nu när vi hade bokat ett besök hos banken för ett adoptionslån hade jag känslan av att det skulle kunnat sluta hur som helst. Vi försökte tänka strategiskt och boka tid hos en kvinna som kanske har större känsla för det här med adoption.

Efter sjukt nervösa minuter med utfrågning om vår ekonomi fick vi ett positivt besked. Hade vi fått ett nej, vet jag inte vad som hade hänt. Tagit ett dyrt SMS- lån kanske. Vi hade hur som helst inte kunnat stanna här  . . .

Nu är allt ordnat för att den lilla ska kunna få det bästa.


Tror ni jag blir en bra pappa?

Äntligen har vi samlat ihop våra dokument som ligger till grund för ansökningshandlingarna som skickas till Colombia.

Notarius Publicus har bestyrkt vissa dokument och det tog drygt en vecka för att få klart efter förtydliganden om att det är brådskande. Ett par samtal och stämplar senare och 1 200 kr fattigare var allt klart.

Nu ligger handlingarna hos Adoptionscentrum för en sista kontroll innan de skickas iväg till Sydamerika. Skönt
Vi kan inte göra så mycket mer utan att vänta. Allt ligger utom vår påverkan nu vilket både är skönt och lite skrämmande. Att vänta har vi så mycket rutin på så det borde inte blir några problem.

Den genomsnittliga väntetiden är ungefär 5 månader. Men det kan ta kortare respektive längre tid.

Shit, tänk att jag snart ska bli pappa. Tanken svindlar :)

 

 

 

Är inte så värst aktiv på bloggen numera. Tänkte dela med mig av sammanställningar av min träning för årets första veckor.

Det har känts riktigt bra. Veckan som är nu kommer det bli mer fokus på löpning. Hoppas kunna få ihop 60 km löpning innan veckan är slut.



Sammanställning: V 1


Antal träningspass: 16 st

Total tid: 443 min


Löpning:

Antal löppass: 3

Sträcka: 35.45 km

Total tid: 148 min



Sammanställning: V 2

Antal träningspass: 15 st

Total tid: 417 min


Löpning:

Antal löppass: 5

Sträcka: 48.09 km

Total tid: 245 min



Sammanställning: V 3

Antal träningspass: 14 st

Total tid: 398 min


Löpning:

Antal löppass: 4

Sträcka: 42.42 km

Total tid: 226 min

Det har varit mycket den senaste tiden både med jobbet, adoptionen och träningen.

När det gäller adoptionen så har vi samlat ihop alla ansökningshandlingar som ska skickas till Colombia.
Just nu är de hos Notarius Publicus som ska bestyrka vissa av handlingarna. Därefter skickas de för översättning.
I slutet av februari hoppas vi att allt är klart för den "riktiga" väntan på barnbeskedet. Genomsnittstiden förra året var drygt 5 månader. Det betyder att någon gång i juni/juli så kanske de ringer och berättar att vi blivit föräldrar till en liten :)

De senaste två veckorna har jag och min efterträdare på mitt förra jobb arbetat ihop. Jag har försökt sätta in henne i arbetsuppgifterna och alla system. Det har varit mycket arbete med att byta lösenord och få alla behörigheter.

Imorgon börjar jag på min nya arbetsplats. Nya arbetskamrater och en del nya rutiner. Kommer sitta centralt med alla lockelser det innebär med lunch- och kaffeställen :)

Träningen fortsätter som vanligt. Det går riktigt bra och det har blivit en del löpning på slutet. Det viktiga just nu är att inte bli sjuk. Det skulle innebära att jag tappar en del träning och inspiration. Så jag försöker förebygga med att tvätta händerna noggrant, äta lite extra c-vitamin och andra antioxidanter.


Nu vet ni att jag lever och mår gott ;)

Det har snöat hur mycket som helst i Göteborg. Gång- och cykelbanor är oplogade och det är svårt att bara vara ute och gå. Men har jag planerat ett träningspass ska det väldigt mycket till att jag ställer in. Får helt enkelt för dåligt samvete inför mig själv.

Mitt planerade pass var på 10 km. På vissa ställen var det upp mot 10 cm snö. Det var inte lätt att springa då.
Efter drygt 53 var jag hemma igen. Trött men mycket nöjd med mig själv. Nu när det har gått ett par timmar så känner jag redan av lite träningsvärk på insida lår. Ibland är det tufft att vara löpare.

På lördag är det ett gemensamt pass med löparentusiaster i Skatås. Det ska tydligen regna och blåsa en del.
Planen är att springa 16 km. Skönt att ha sällskap när det är längre pass på G.

Idag började jag min träning inför Stockholm marathon 2011. Visst har jag sprungit mycket innan men nu ligger fokus helt och hållet på det 4 195 meter långa loppet den 28 maj.

Kommer, med viss modifikation, att följa Anders Szalkais träningsprogram på Marathon.se för att klara loppet på 3.30
Tror ni att jag kommer klara den tiden?

Träningen skiljer sig inte så mycket ifrån det jag har sprungit innan. Skillnaden är att jag kommer köra längre pass på helgen. Dessa pass kommer vara mellan 15 - 30 km de kommande månaderna.

Träningen kommer se ut ungefär som följer

Måndag - spinning
Tisdag - intervallträning, löpskolning och styrka
Onsdag - Gym och varannan vecka ca 7 -8 km morgonlöpning
Torsdag - 10 - 12 km + löpskolning
Fredag - vila
Lördag - Långpass 15 - 30 km
Söndag - Funktionell styrka


Skönt att ha ett mål framför sig. Stockholm here I come!


Är ni sugen på att springa ett marathon?

 

 

 

 

Börjar tappa lusten för att blogga. Det ger mig inte så mycket längre. Känns bara som en press att skriva inlägg.  Samtidigt vill jag hålla kontakten med några av er läsare. Ni vet säkert vilka ni är.

Vill även i fortsättningen veta hur era liv är och kommer att bli framöver. Ni har blivit som goda vänner även fast jag aldrig har träffat er :)

Jag har lovat Fifi att vi ska ta en promenad i skogen med våra kommande barn. Har lovat Art by Tina att jag jag se någon av hennes utställningar.

Vad säger ni kära läsare - har jag fortfarande nåt intressant att berätta?

Nyårsafton blev en lugn historia. Precis som det ska vara för en kille i min ålder (förresten, vid vilken ålder kan man sluta kalla sig kille?)

På förmiddagen körde jag ett långpass på 14 km. Var lite trött i benen efter gymet på onsdagen.

Senare på kvällen åkte vi till en kompis kompis på tapasmiddag och lite dricka. Det var andra gången jag träffade värdinnan. Första gången var för drygt 4 år sedan och det var på min frus och min första fest tillsammans.
Minns att jag efter typ 30 minuter gick in på toaletten. Skickade ett sms till en gammal vän ... skrev följande "vad i helvete gör jag på den här festen?"

Det var bara en massa rockers och farliga tjejer och killar :) Inte min typ av kompisar direkt - inte då i alla fall.
Jag gillade mer tjejer som gick med armväskan på armen och handlade på NK.

Nu ett par år senare älskar jag min frus kompisar av hela mitt hjärta. Bättre vänner och trevligare tjejer/killar kan jag inte tänka mig.

Tapasmiddagen var supergod. Lagomt mycket alkohol och vi var hemma i bra tid. Dagen efter blev inte förstörd som det kunde bli förr i tiden.


Tänk vad livet förändras!


Vad gjorde ni på nyår?

För många veckor sedan lovade jag er att jag skulle skicka ett brev till min biologiska pappa. Det blev aldrig av den gången.

I helgen tog jag mod till mig och skickade ett brev. Jag postade det igår och om postgången har gjort sitt har han fått mitt brev idag. På ett sätt är jag sjukt nervös medan en annan del av mig inte funderar så mycket på det.

Vi får se om det blir ett svar tillbaka. Jag vill ha någon form av kontakt men jag vill ändå, som det känns nu, att den ska vara på behörigt avstånd. Vi kommer troligtvis aldrig bli bästa kompisar och definitivt aldrig min pappa.
Nånstans önskar jag väl att kontakten kanske är nångång i månaden eller så.

Innerst inne är det nog så att jag vill ha svar. Svar på varför han valde att lämna mig när jag endast var ett par månader gammal. Vad för ont hade jag gjort?

Kommer jag någonsin bli nöjd med de svar jag får - om jag nu överhuvudtaget får svar. Har jag rätt att kräva det?
Blir jag en lyckligare människa om jag får rätt/fel svar?

Ett första steg är taget. Mot vad? Jag vet inte än. Kanske det bara var dumt efter i princip 36 års tystnad.