invisible world

På vägen mot träningen i Skatås cyklade jag Vasaallén. Plötsligt ringer telefonen. Ser att det är ett Stockholmsnummer. Känner inte igen numret och tänker att det är försäljning av något slag.

Svarar . . .  "Hej, det är från Adoptionscentrum ..." Blev glad, rädd och ofokuserad. Mest glad såklart. Visste inte om jag skulle stanna eller fortsätta cykla. Blev krångligt med en stor träningsväska över axeln och prata i telefon samtidigt som man cyklar.

Stannar. Ber om ursäkt för allt oljud. Vill verka så fokuserad och klar som möjligt. Vill vara öppen för alla frågor hon ställer. Vill inte säga något som påverkar vår situation. Var öppen intalar jag mig själv hela tiden.

Handläggaren frågar om vilka länder vi tänkt oss. Jag räknar . . . 1, 2, 3 . . . Ni skulle även kunna välja andra länder som jag tycker ni passar in på säger handläggaren. Jättebra tänker jag, ännu fler möjligheter än vad vi tänkt oss från början.

Vi kan få skicka handlingar till ett land redan tidigt nästa år. Fan vad härligt men samtidigt är det lite skrämmande.
Så fort. Hallå! Är jag beredd på detta eller? :)

Ringer min fru och berättar den glada nyheten. Mitt i all eufori har jag glömt handläggarens namn trots att det var 30 sekunder tidigare.


Andra träffen inför Stockholm Maraton avverkades i Skatås igår. Vi sprang längs Getryggen. Det var helt fantiskt.
Hur vackert är det inte vid Delsjön och Skatås i höstsolens sken. Efter 9.7 km var de andra klara. Jag kände att jag behövde lite fler kilometer i kroppen inför halvmaran nästa helg. Körde 2.5 km i relativt högt tempo.

Funderar återigen på hur jäkla långt 4.2 mil är. Roligt och skrämmande

Väl hemma skålade vi i bubbel. Varje framgång i adoptionen ska firas. Det är vi värda!


Tisdagens träning: stretch och löpning

Löpning: (siffror kommer senare)


Stretch: 15 min