a giant leap but still a small step
Idag fick vi tillbaka den skriftliga utredningen huruvida vi är lämpliga adoptivföräldrar. Nu känner vi oss nöjda med hur den är utformad. Inte konstigt eftersom vi inte kunde acceptera den första versionen som utredaren skrivit.
Den var full av syftningsfel, faktafel och layoutmässigt undermålig.
Vi skrev om utredningen och hoppades att hon skulle acceptera förändringarna. Det här är vårt viktigaste dokument och som kommer att vara vår biljett för att hämta ett barn.
Efter många försök att nå utredaren både via e-post och telefon svarade hon äntligen idag. Dokumentet skullle
ändå vara inne på onsdag. Utredaren hade redan lämnat in den - hur tänkte hon? Tänk om vi inte skulle vara nöjda? Hur skulle vi gå tillväga då?
Vi har haft så mycket bekymmer under den här utredningen så vi väntade oss det första. Gissa om vi var nöjda när dokumentet såg bra ut!
Vi ska väl inte ropa hej än. Sociala utskottet kommer att besluta om medgivande den 5 augusti. Det ska mycket till om vi får ett nekande men vi känner oss ändå inte helt säkra - än
Ett litet steg på vägen mot adoption. Vi längtar så efter ett barn
Åh jag håller verkligen tummarna!
Jag springer gärna midnattsloppsbanan en dag! Kul att göra det en dag i förväg liksom.
Jag jobbar ute på labbet på Caparol, en färgfabrik här i Göteborg!
Åhh! Grattis får man väl ändå säga? Håller tummarna för att allt ska gå vägen.
Apropå garagedörrar så ja.. jag befinner mig i skärgården, vilket också innebär att det varken finns bilar eller garage här på ön så tennisen får ligga i träda under tiden jag är här. Tur att det finns så mkt annat att ta sig för!
Åh vad skönt att det känns bra och att ni blev nöjda med rapporten. Då får vi hålla tummarna nu fram till augusti. :)
Sv: Nja liite coolt är det väl med tatueringar fast nja, jag tror inte jag hade velat ha några själv..
Kramkram
Okej, bra att du kom iväg och skönt att få en "diagnos", så att man har något att verkligen utgå ifrån när man ska försöka se till att bli bättre! Lycka till och ha tålamod och även om och när det börjar kännas bättre, fortsätt lika noga med stretching och övningar så att du verkligen låter kroppen läka, samt verkligen bygger upp de muskler runt i kring (inflammationen), som behövs!
:)
Åhhh!! Vad härligt! Hoppas allt går vägen!! Vilket land hade ni tänkt adoptera ifrån? :)
Jag glömde svara på din fråga, vad jag hade velat träna.. Jag skulle så himla gärna våga gå på gym. Träna upp armar och ben + lår + rumpa. Jäkla skit att man inte vågar alltså..
Klassiskt är snyggast, tycker jag :)
